Det är femtiotal. Någonstans i Sverige, i en ort där allt är litet. Även pjäxorna är för trånga. Där bor Joel, som får vara mamma åt sig själv och pappa åt sin pappa.

Joel växer. Det tar emot och skaver. Men drömmarna är stora. Joel drömmer om havet och om affärsbiträdet Sonja som gillar Elvis Presley. Joel vill bli rockkung, mest för att imponera på Vinthunden som lovat lära honom att kyssas. Men det kommer alltid något i vägen. Nån tjock skvallertant eller Otto – klassens skräck.

Sen är det ju det här med pappa Samuel. En gång vara han sjöman. Nu hugger han träd i skogen och drömmer om havet. Och snön bara faller.

När jag av en slump kom över Henning Mankells ungdomsromaner om pojken Joel och hans liv, blev jag helt betagen. Jag sträckläste dem alla och samma vecka ringde jag honom i Maputo för att förvärva rättigheterna. Vi fick dem på ett villkor: att vi gjorde något eget av materialet, inte följde romanen slaviskt. Det villkoret tycker jag att vi uppfyllde. Det blev en finstämd föreställning.

Bengt