Så här skrev jag i programbladet:

Att spela fars är som att balansera på trösklar. På väg in eller ut, det är frågan. Undan måste det gå, utan att slå huvudet i dörrkarmen. Och husläkaren är fortfarande på teatern. Om ni ser honom kan ni väl be honom ringa. Vi har en nackspärr att ta hand om, och en skottskada, en fläskläpp, en hörselskada, brända fingrar, ryggskott och en skilsmässa. Ser ni rörmokaren, så skicka hit honom också, vi har en tappad kristall i toaletten. Och över alltihopa svävar frågan: Var är värdinnan? Och vem fan är Bengt Forsell? Välkomna, det kan ändå inte bli värre!

Den här pjäsen såg jag på Maxim för längesedan. Den var rolig, men jag kände att den kunde bli ännu roligare om man tog den hela vägen till full fars. Så det gjorde jag. 2004 tror jag att det var. Och roligt blev det!

Bengt