Det är otur för oss som jobbar med teater att det i verkligheten finns folk som verkar vara helt skrupelfria. De fortsätter att roffa åt sig, med bonusar, pensioner i mångmiljoner, räntesnurror och en och annan tripp till någon liten skattebefriad ö, eller någon annan metod som ännu ej upptäckts. Dessa personer, oftast i samhällets topp, verkar inte förstå att deras förmåner har något att göra med den ekonomiska krisen runt omrking oss. 

Detta gör att det blir väldigt svårt att överträffa verkligheten när det gäller skruvade karaktärer. Det ska ju helst vara roligare på scenen än i verkliga livet, men vad gör man när en del människor beter sig som de gör?

I denna uppsättning körde Bodil Mårtensson och jag något vi kallade för "Stereoregi", det fungerade alldeles utmärkt.

Bengt