Lärare i Blekinge hade långt innan repstart fått läsa manus. De hade allvarliga invändningar mot pjäsen, främst mot det grova språket och svordomarna. (Obs! Ingenting jämfört med vad vi vant oss vid nu i det nya milleniet.)  

När dessa pedagoger sedan bjöds in på en förhandsvisning, var det en mycket skeptisk, för att inte säga motvillig, publik som förberedde sig på det värsta. Men, när spelet var slut, var samma lärare helt begeistrade och gav uppsättningen högt betyg. De kommenterade bland annat att det var bra att vi tonat ner sproåket och svordomarna. Men se, det hade vi inte. Snarare tvärtom. De gick bara så upp i handlingen att de inte lade märke till språket så som de gjort när de läste.

Av detta kan man lära två saker: teater ska inte läsas, den ska spelas. Och det är viktigt att teatern engagerar publiken.

Bengt